Mera mängdträning

Idag har jag kört en hel del på motorväg och på landsväg och mindre landsväg. Jag har även kört lite stadstrafik också. Jag övar på saker som jag vet att jag övar på saker som jag vet att jag kan, men ”missar”. Jag får uppgifter som vanligt att köra till olika destinationer och jag märker att bilen värkligen går tyst. Så tyst ibland att jag gasar så att bilen gärna sticker iväg och helt plötsligt överstiger hastigheten.

I vissa moment i körningen känner jag mig fortfarande spänd och nervös och känner mig osäker. Vissa vägar känner jag detsamma. Men jag känner samtidigt att jag börjar få bättre känsla av att köra bilen utan större problem. Jag kände också att jag gärna tappar fart eller ökar farten ibland av misstag. Men jag tror nog att det beror på att jag ”tappar koncentration” eller något liknande. Men en sak är säker. Jag är på en trafikskola för att få det flytet också. Men jag upptäcker att jag gör liknande ”misstag” också när jag kör moped med. Men eftersom det försvinner en hel del även där.

Mängdträning

Jag har igår kört motorväg igen och än en gång tappar jag tron till mig själv och vi jobbar på det för att öka självförtroendet för mig. Jag märker att jag kramar ratten så det känns som att knogarna vitnar och får ibland kramp i armar och axlar och händer. Men ju mer Lennart pratar lugnande, ju mer slappnar jag av och ökar tron på mig själv, men så händer plötsligt något och jag spänner mig om igen. Men jag märker också att det går sakta men säkert åt rätt håll med känslan att växa som människa.

Vi fortsatte också med destinationsanvisningar. Exempel till Djursjukhuset i Slöinge med flera andra destinationer.

Andra lektionen igår så hade vi mer mängdträning och varvade med motorväg, landsväg och stadstrafik med mera. Som tidigare, så instruerade Lennart att nu ska vi åka till Laxbutiken eller till annan plats och jag behöver bara läsa snabbt på skyltarna. Eller när Lennart sa Slöinge, så såg jag bara Öinge. När jag kom fram till rondellen eller cirkulationsplatsen som det också heter, så kände jag igen mig precis när jag skulle köra in i rondellen. Men först efter att jag kört in i rondellen och ut ur rondellen, så kände jag igen mig. Man har åkt på platser så ofta att man blir mer eller mindre hemmablind. Så blind att man antingen känner igen sig eller inte.

När vi körde på motorvägen sista gångerna i gårdagens övningar, så började jag mer eller mindre ”slappna av” och känna mig trygg. Jag låg stundtals pendlande mellan 110 km/h och 120 km/h. Men i perioder på motorvägen låg jag kring 110-115 km/h för jag kände mig mer tryggast där till en början. Jag börjar känna mig mer säker på vad det jag gör och vågar än mer. Men vi jobbar hela tiden på att öka mitt självförtroende och mina mindre rädslor. Exempel att bilen kommer igenom vissa passager än vad man själv inte tror osv.

Första turen

Första turen med el-bilen var helt härlig känsla. Allt gick så lätt, den rullar lätt ochchrister_elbil1 den reagerar lätt när man även har den i ECO-läget. Jag är och var då med bakom ratten helt euforisk över hur allt kändes så skönt när man sitter i bilen och manövrerar alla reglage m.m. Jag fick öva mig en del på placering på vägen och jag fick också lära mig en hel del på hur bilen uppför sig på väg och hur man kan spara energi medans man kör. Att lära sig vad alla knappar och alla reglage är och all teknik som finns i bilen är nog svårt nog. Det är bäst att man tar en sak i taget. Det enda man lägger märke till är att el-bilen går så fruktansvärt tyst. Jag har åkt i tysta bilar förr, men denna slår priset. Inte nog med att man inte kan ”varva” bilen som en bensin-bil, utan den är mycket mer kvickare och lättare att manövrera. Sedan är den inte lika kvick när man kör på energi-spar/ECO-läget när man drar på gaspedalen. (som jag skev lite tidigare.)

För er som har läs och skrivsvårigheter och andra funktionsnedsättningar finns det möjlighet att få rätt hjälp på Murtans Trafikskola. För er som gärna vill, men har lite svårt med exempel teorin, kan nu mer få hjälp av oss. Våga fråga och var nyfiken till att be om hjälp och stöd.